• Filip Strömbäck

"MITT LIV STOD OCH VÄGDE PÅ EN CASUAL FRIDAY"

Filip Strömbäck är entreprenör och stilexpert. Han är en av grundarna av rekryteringstjänsten Exparang men även ena delen av podcasten Stiljournalen.



KRÖNIKA

En fredagseftermiddag runt Lucia för snart 15 år sedan gick jag långsamt ner längst Malmskillnadsgatan. Jag lämnade mitt kontor där gatan är som fulast, ungefär i höjd med Ernst Nordins lilla bronsflicka som sitter och läser Gunnar Ekelöf helt obekymrad av omvärlden, och gick vidare nerför Jakobsbergsgatan hela vägen till porten strax innan Biblioteksgatan.


Jag hade lämnat min rock på kontoret och dessutom rört mig energisnålt och sävligt hela vägen. Allt för att minska risken för svettningar. En sak vet man ju, det är att man absolut inte under några jävla omständigheter får svettas på en anställningsintervju. Då är man körd.


Jag tror att det var sjätte gången jag var där och kommer precis ihåg doften när dörren från trapphuset in till kontorslokalen i vindsvåningen öppnades. Jag som hade spenderat min karriär dittills i en halvstatlig bank tyckte att det var lite märkvärdigt där på vinden, precis intill Biblioteksgatan.


De var noggranna i sin intervjuprocess och ville att samtliga kollegor skulle få klämma och känna på mig innan det skulle fattas beslut om jag höll måttet. Den ena efter den andra hade låtit övertygas om att jag var en lämplig person och nu hade jag räknat ut att det måste vara idag som själva slutstriden var. Idag skulle jag få träffa högsta chefen och antingen få ett erbjudande om jobb eller ett avslag.


För mig var det självklart att bära slips och kostym på anställningsintervjuer och eftersom jag vanligtvis bar kostym och slips i mitt jobb så fanns det ingen risk att det skulle upplevas suspekt när jag var så där uppklädd inför intervjuerna. Idag var det däremot lite knivigare. Vi hade nämligen Casual Friday på banken.


Jag tog den här utmaningen på allvar. Hur skulle jag göra? Vad skulle bankkollegorna säga om jag struttade in i min perfekta slipsknut när det var Casual Friday? Det skulle bli socialt självmord och totalt utanförskap vid trefikat. Jag var helt enkelt tvungen att lätta på mina formella klädprinciper och för en gångs skulle dyka upp på en intervju utan slips.


En fullt rimlig och vettig person hade klätt sig för en vanlig fredag och inte lagt så mycket mer tanke på det, oavsett intervju eller ej, men jag tog det ett par extravarv innanför pannloben och stressade upp mig rejält inför det faktum att hela mitt liv stod och vägde på en jävla Casual Friday. På den tiden fanns inte heller Stiljournalen, så jag hade inte ens någonstans att vända mig för kloka råd.


Jag skulle alltså bli tvungen att klä ner mig inför högste chefen i den sista och avgörande intervjun. Det förstår väl vem som helst att en sådan sak är olidlig för en person som genomgått dittills fem sartoriellt helt fläckfria intervjuer?


Fråga mig inte hur min rationella beslutsprocess såg ut, men plötsligt stod jag där i trapphuset utanför vindsvåningen där jag varit förut. Nu iklädd jeans, bruna mockaskor, en Brigitte Bardot-rutig skjorta i lila och vitt samt en svart sammetskavaj som grädde på moset. Jag tror till och med att jag hade petat ner en liten skrikig puff i bröstfickan på kavajen - men jag var i alla fall inte svettig.


Efter att ha blivit professionellt och diskret emottagen och inslussad i ett mötesrum med takfönster och mahognybord så satte jag mig ner och började sippa på min lilla svarta kaffe. Förra gången jag var där hade jag tryckt i mig sju Marianne i min väntan och satt sen hela den intervjun och snurrade prassligt rödvitt papper i mina händer. Nu skulle jag stålsätta mig och inte frammana neurotiskt snaskätar-beteende.


Minuterna gick och det kändes som att fjärde advent hade hunnit passera och det lilla Jesusbarnet både fötts och dött ett par gånger innan det resolut knackade ett par snabba gånger på dörren innan den öppnades. Där stod han, slutbossen. En säkert två meter lång reslig mörk man i en preussiskt sittande mörkblå dubbelknäppt kostym, bländande vit skjorta med dubbla manschetter, småmönstrad Ferragamo-slips och nyputsade svarta Oxfords.


”Perfekt” tänkte jag inombords, ”Skjut mig och hela den regnbågsfärgade cirkusen jag valt att klä på mig idag, det här kommer gå snett.”


Vi tog i hand, slutbossen och jag. Förutom det där med svettningar på intervjun så vet man ju att handslag som en död fisk inte brukar funka, så jag tog i och tryckte hans hand något så in i helvete där jag stod i min lila bordsduk och trollkarlskavaj.


”Eh ja, du vet, vi har Casual Friday på banken så det är därför jag ser ut så här”, fick jag ur mig i tron om att det skulle duga som förklaring samt öppna upp för ett samtal om min maskeradutstyrsel.


”Ja, det har vi också”, sa slutbossen utan att dra en millimeter på smilbanden.


Fram tills idag så vet jag inte om han talade sanning eller drev med mig den där dagen. Jag tog i alla fall det säkra före det osäkra och snörade på mig slipsen inför alla mina arbetsdagar där på vinden, även fredagar.





Senaste inlägg

Visa alla