Hur åtnjuta helaftonsbalett?

Idag ska vi prata om ett ämne och en konstform som ligger mig varmt om hjärtat: Klassisk Balett. En konstform jag själv utövat på elitnivå.

Vi ska inte gå igenom balettens grunder och hit och dit. Det är ju ändå Stiljournalen det här. I stället, ska vi prata om att gå på balett på Operan. Hur gör man det på snyggaste sätt? Vilken balett är mest elegant att titta på? Vad gör man innan och efter föreställningen? Och är det tjåsigt att dricka champagne i operans spegelsal i pausen?

I dag är det lyckligtvis fortfarande så att en premiär på operan kan innebära att man ser allt från frack och smoking till kostym och din everyday jeans och t-shirt. Personligen hade jag älskat om premiär på Operan innebar Frack, eller åtminstone smoking. Men om du vill vara elegant och göra kvällen till något extra hade jag valt mörk kostym och, om du och en grupp vänner kommit överens om det, smoking. Kostymen, om den är korrekt, gör kvällen seriös, stämningsfull och sober. Smokingen har en tendens att göra det hela mer till en festlig stund och enligt mig inte helt passande för en kväll på operan. Snyggaste sättet att gå på operan är alltså att göra det i mörk kostym. Helst en mörkblå med vit skjorta, slips och oxfords eller, om du frågar mig, ett par svarta penny loafers i kalvskinn. Om det är vinter rekommenderar jag en lång mörkblå paletå, antingen dubbelknäppt med spetsiga slag eller en enkelknäppt med trubbiga slag. Så länge rocken i fråga går under knäna är i alla fall jag nöjd. Se också till att slipsknuten är lika tajt som den är liten!

Vilken balett är mest elegant att titta på? Jo, det kan variera och beror på årstiden. Under julen är svaret givet; Tchaikovskijs Nötknäpparen. Om man ska välja mellan ett verk av Mats Ek och Nötknäpparen väljer man nötknäpparen, punkt och slut. Ta gärna med barnen och se Nötknäpparen, det är verkligen en balett för hela familjen. Och på Kungliga Operan har man sedan urpremiären 1995 visat Pär Isbergs version som har liknande historia som ETA Hoffmans klassiska tolkning av Tchaikosvkijs svit, men nu med en svensk tappning, genom att göra det hela till Petter och Lottas Jul efter Elsa Beskows klassiska barnbok med samma namn. Elsa Beskows böcker är förresten de mest eleganta barnböckerna man kan läsa för sina barn.

En annan elegant balett är Giselle, denna romantiska balett med så mycket melankoli, tragedi och hjärtesorg att det är svårt att inte fälla en tår under föreställningens gång. Särskilt i andra akten. Den är elegant då den för en åskådare inte är det som ungdomar idag skulle referera till som “basic”. Den är inte Svansjön så att säga. Och musiken är helt magisk.

Apropå Svansjön, så är den absolut elegant men den är lite för självklar. Det är lite som att säga att Andreas Weinås är elegant, det är ju redan självklart!

Vad gör man innan och efter? Låt mig nu beskriva ett scenario; du och din respektive börjar kvällen hemma med en drink och passande tilltugg, därefter tar en taxi er till Gustav Adolfs Torg. Klädseln är given, mörk kostym. När ni kommer fram, går ni inte in genom huvudentrén, nej du råkar känna en i huvudrollerna och får gå in via sceningången och därefter raka spåret in till den sammetsklädda foajén och avnjuter en drink till. Första akten börjar... och slutar. Nu beger ni er återigen raka spåret till foajén för att äta något gott. En liten chipspåse, oliver och ett glas champagne är definitivt rätt val. Undvik allt vad räksmörgås och skagenröra heter. Missförstå mig rätt, det finns inget bättre en god räksmörgås och ett glas vitt; men när jag sitter och avnjuter sista akten av Giselle, vill jag helst göra det utan att behöva smälta ned en mindre lunch samtidigt. Medan man låter bubblorna dansa runt gomseglet likt ett gäng glada midsommarfirare, kan du och din respektive beskåda de konstverk som hänger på väggarna.

När föreställningen är slut är det dags för en kontinentalt sen middag. Var äts den? På Djuret, så klart! Mer smakfull (bokstavligt talat) anrättning finns nog inte. Här dricker ni och äter lika gott som dansarna var bra. Ni promenerar över broarna till gamla stan förbi slottet och man förstår då varför Stockholm kallas Nordens Venedig. Sedan sitter man där och kontemplerar om föreställningen in på småtimmarna, tills även denna magiska kväll måste komma till sitt slut, precis som den här texten, och det enda man har kvar att säga är: Ridå.

Svaret på sista frågan, om det är tjåsigt att drick champagne i guldfoajén. Svaret är; nej. MEN: det är inte lika intimt som de små barerna i de mindre foajéerna.



Skribent: Theo Christenson.

Senaste inlägg

Visa alla