Smokingens historia – så har den sett ut genom åren

Det finns de som tror att de klär sig enligt den klassiska herrstilens alla regler, alltså de regler som funnit i omkring hundra år. Men sanningen är den att vi alla påverkas av rådande mode, om vi så vill eller inte. Både genom att hela tiden se trender på stan och genom att butiker och designers fullkomligt präntar in nymodigheter i huvudet på oss. Däremot vad gäller högtidsplagg och smoking, om man kan räkna smokingen dit, har trenden sett mer eller mindre likadan ut i ungefär 125 år.



Historien vill göra gällande att smokingen föddes när Edward VII beställde en avkortad version till dåtidens tailcoat av Savile Row-skrädderiet Henry Poole, för att ha ett något mindre formellt alternativ till middagarna. Plagget slog igenom på bred front när amerikanen James Brown Potter lät sy upp en liknande, inspirerad av Edward VII, som han skulle bära på Tuxedo Clubs höstbal i New York. När de övriga gästerna såg Brown Potters kreation var det en omedelbar succé och plagget kom i USA sedan att få sitt namn efter klubbens.


Även om smokingen till denna dag är lik det ursprungliga utförandet finns det trender som påverkat hur den ser ut. Exempelvis om man kollar på färgen. Det mest traditionella är svart eller midnattsblå. Den vita smokingen har blivit ett populärt inslag de senaste åren, men den är svårburen om man inte är i tropiska klimat, eller om man befinner sig norr om Kairo om Fredrik af Klercker får bestämma.


Till skillnad från en vanlig kostym har smokingen slag i siden eller ribbat silke, med matchande revär på byxan. Både enkel- och dubbelknäppt smokingkavaj går bra men den enkelknäppta är något vanligare. Slagen bör vara spetsiga, både på enkelknäppt och dubbelknäppt smoking, men även sjalslag går bra.


Illustration från slutet av 1800-talet.

Ursprungligen bar man en skjorta med vinkrage, men idag är det en vanlig vit skjorta med dubbel manschett och cutaway- eller turndown-krage som gäller. Och som det brittiska namnet anger är det ”black tie” som ska bäras till smokingen, det vill säga en svart fluga. På fötterna bär man med fördel operapumps eller andra lackskor, men om det är ett informellt sammanhang går sammetstofflor också bra.


Under 1920- och 1930-talet kom smokingen tillbaka på allvar efter att ha varit lite ur modet ett tag. Dessa år är dessutom några av de allra mest eleganta om man tittar på kostymer och kläder i stort, och smokingen är inget undantag. Den midnattsblå smokingen blev mycket populär på den här tiden. Under 1940-talet var det trendigt med en väldigt vid silhuett, med vida ben och bred axel. Den dubbelknäppta kavajen slår här igenom på bred front och den vita smokingjackan introduceras.


Illustration från 1920-talet.

På sent 50-tal och under 60-talet populariserades den mer smalare typen av silhuett, den som man kan se i exempelvis Mad Men. Smala sjalslag och en mindre fluga var populär och även byxans vidd var av det smalare slaget. Det efterföljande 70-talets smoking var ett virrvarr av färger och kråsskjortor som så här i efterhand inte känns som någon succé. Däremot hade 70-talets snitt sina förtjänster också, det var nämligen populärt med höga midjor och breda spetsiga slag.


Det var dock under 80- och 90-talet som helvetet brakat lös fullständigt. Det var oversize, låg midja och extremt uppbyggda axlar. Dessutom började den treknäppta smokingen synas allt oftare, ofta med spetsiga slag.


Inte ens Gianni Agnelli klarade sig från att trampa i klaveret under 80-talet.

Under de senaste tio åren har kavajens och byxans både längd och vidd varit av det stramare slaget. Ett mode som inte är särskilt smickrande för de allra flesta kroppstyper. Däremot har vi under de senaste två eller tre åren sett att trenden verkar svänga igen och att vi närmare oss något som liknar hur det såg ut för 90-100 år sedan, och ingen är gladare än mig för det.

Senaste inlägg

Visa alla